Laxfiske i Lagan-Salmo Salar

På hösten i november i åar och älvar läggs rommen i gropar av grus och täcks över så att strömvattnet spolar runt och syresätter äggen men så att de ändå är någorlunda skyddade för fisk och kanske andra smådjur som gärna livnär sig på de näringsrika äggen. På våren kläcks ynglen och de måste ganska snart söka sin föda i vattnet. Med sig vid födelsen har de en gulsäck (matförråd) som varar blott några dagar. Till en början livnär sig ynglen på mikroskopiska alger och liknande men allteftersom de växer söker de sig större föda. Tillväxten är ungefär 5 - 10 cm per år. De kallas nu smolt och efter vanligtvis två år ä

r de mogna att vandra ut i havet.

I havet är tillväxten mycket snabb. Laxen livnär sig här i huvudsak på annan småfisk. De växer normalt flera kg per år i havet. Många laxar får för sig att återvända till sin födelse- älv redan efter ett år. Den är då normalt 1 - 3 kg stor och kallas då för grilse.

Normalt skall dock laxen stanna två eller tre år i havet och då den återvänder väger den normalt 6 - 10 kg. Laxen återvänder nästan alltid till den älv den föddes i. Det är där den vill leka och säkra sin arts fortbestånd. Det är ännu ett mysterium hur laxen återfinner sin uppväxtälv efter att ha varit ute i havet och många gånger simmat kanske hundra mil ifrån sin egen älvmynning. Till en del torde luktsinnet spela in. Kanske även någon form av orientering med hjälp av jordmagnetismen är en del av "orienteringssinnet".

När laxen återkommer efterett par år i havet är den silverblank och kallas då blanklax. Kring särskilt analöppningen har den i allmänhet s k laxlus, ett trådformigt djur som livnär sig på vad laxen släpper ut. Efter några få dagar i sötvatten i älven dör öaxlusen och släpper sitt tag i fisken. Efter några veckor börjar laxen själv mörkna i skinnet. Invandringen av lax sker vanligen från slutet av maj och framåt. När det blivit dags för leken i november är fisken vanligen nästan helt svart i skinnet.

Under uppehållet i ån eller älven äter laxen inget. Ändå kan man locka den att bita i ett drag eller en fluga. Varför är inte lätt att säga. Vanliga teorier går ut på att det är ett aggresionsbeteende. Och fisket med fluga utgår vanligen från den teorin. Man försöker irritera laxen genom att om och om igen föra flugan med hög fart (större hastighet än strömmen har) förbi fisken.

Under tiden i älven söker laxen ut lämplig plats för att leka. De största fiskarna tar för sig de bästa platserna. Vid leken gräver honan en grop genom att slå med stjärten i gruset så att en grop bildas. Där lägger hon sin rom samtidigt som hannen sprutar njölke över. Sedan flyttar honan lite uppströms och gräver en ny grop för fortsatt lek varvid det uppgrävda gruset täcker över gropen nedströms.

Efter leken är laxen utlekt vilket syns på att den är mager och närmast viljelös. Många laxar dör efter leken. De som klarar sig kallas vraklax. Inte förrän till våren går de ut i havet och kan äta upp sig igen. Lax som klarar det blir mycket stor, kanske 15 - 20 kg tung och 1 - 1½ m lång.